Countrylivingintheciity

 

 

 

Hittade en oerhört bra sida om Sorg som jag bara måste dela med mig:

Texten finns som helhet på: http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=308&Sorg

 

Sorg

Vi upplever sorg efter viktiga förluster i livet. De största och mest smärtsamma förlusterna brukar vara närståendes död men vi kan också uppleva sorg efter en separation, en bruten vänskapsrelation eller ett förlorat jobb. Andra stora förändringar i livet som kan orsaka sorgereaktioner är då barnen flyttar hemifrån och att gå i pension.

Att sörja är en större och mer sammansatt upplevelse än att bara vara ledsen. När vi lämnat den svåraste tiden bakom oss och går vidare har vi dock ofta fördjupat vår syn på livet och vad som verkligen är viktigt för oss.

De allra flesta har efter en större förlust behov av att sörja. Vi sörjer därför att vi tar in förlusten vi lidit. Vi försöker förstå vad vi har varit med om och hur vi ska anpassa oss till en förändrad livssituation. Sorgen är ett sätt att uppleva och visa detta inför oss själva och omvärlden. Vi behöver för ett tag sänka kraven på oss själva, sakta ner och hushålla med vår energi och våra resurser då sorg ofta gör oss trötta och periodvis orkeslösa.

 
Varje sorg är unik

Varje sorg är unik på så sätt att den speglar kvaliteten på relationen till den/det vi mist. Enkelt uttryckt sörjer vi mer och djupare ju mer vi älskat, engagerat oss och berörts. Det innebär inte att sorgen efter en person som vi haft en mer komplicerad relation till, en förälder som kanske druckit eller begått övergrepp, inte blir svår. Men en sådan sorg kommer att delvis fyllas av känslor som rör just de aspekterna av relationen snarare än bara förlusten i sig.

 

Sorgens faser

Varje sorg är en egen upplevelse på så sätt att den vi förlorat är unik för oss. Trots detta ser man ofta hos sörjande en utveckling som kan beskrivas i faser eller steg.

Snarare än distinkta, i tiden klart avgränsade faser, ska de förstås som inre processer som ibland tar två steg framåt och ett steg tillbaka. De kan också upplevas olika starkt av olika individer och vi kan bli mer eller mindre begränsade av dem, beroende bland annat på tidigare erfarenheter och hur mycket stöd och hjälp vi får.

Det viktigaste när man lidit en förlust och sörjer är att få ta saker i sin egen takt och på det sätt som känns rätt för en själv. Det finns många sätt att tänka och känna när till exempel en närstående gått bort och inga är egentligen mer rätt eller fel än andra.

 

I chockfasen misstror vi informationen vi får eller det våra sinnen registrerar. Vi stänger av. ”Det här händer inte mig!” Vi befinner oss i en bubbla dit inga starka känslor når. Psyket skyddar sig, avvaktar och rustar sig inför smärtan som kommer. Den här fasen varar hos de flesta en kort stund i upp till några dagar medan somliga kan uppleva en längre period av avstängdhet. Efter ett dödsfall kan den till exempel sträcka sig fram till begravningen.

 

Reaktionsfasen kommer sedan med starka humörsvängningar: ledsenhet, tårar och ilska kan blandas med känslor av tomhet och apati. Ett ungefärligt riktmärke på hur länge reaktionsfasen varar är en månad, men stora skillnader inom det tidsspannet kan förekomma.
 
Så småningom kommer vi till fasen där vi börjar bearbeta. Vi tar in vad som hänt, vi accepterar det gradvis och sörjer det. Vi är fortfarande ledsna, arga och frustrerade men inte på samma intensiva och dramatiska sätt som tidigare.
 
Tröttheten, uppgivenheten och oron inför hur framtiden ska gestalta sig kan i den här fasen vara stor. Vi upplever en svidande, tung och plågsam ledsenhet och saknad efter den vi förlorat. Den här delen av sorgearbetet tar ungefär från några månader upp till ett år.

Sista fasen är nyorientering då vi börjar blicka framåt igen. Vi kan gå vidare och vi tänker mer sällan på vår förlust. Man börjar överlag se en ljusare framtid och sig själv i den framtiden.

Man pratar ofta om ett sorgeår, det vill säga att vi behöver ett år på oss att bearbeta en större förlust, men många skulle säga att det tar längre tid än så. Det första året är mest smärtsamt då till exempel födelsedagar, högtider och bröllopsdag ska passera och man för första gången ska fira dessa utan den man sörjer.

Åren som följer på det första blir gradvis lättare men det kommer fortfarande stunder då sorgen och saknaden blir mer intensiv.

De faser som beskrivits ovan är jobbiga men helt normala. Om man dock efter en tid fortfarande upplever att inget kan glädja en och att man har blivit passiv och alltför grubblande kan det vara tecken på en depression och man ska då söka hjälp för denna.

 

Råd till sörjande 

Sörjande beskriver sig ofta som ”urvridna disktrasor”. När vi sörjer behöver vi mer sömn än vanligt, regelbundna matvanor, pauser i arbete och egen tid att reflektera och känna. Man kan behöva dra ner på åtaganden och krav i både yrkes- och privatliv. Som sörjande blir man mer stresskänslig och har svårare att organisera och planera.

Sorgen och känslorna som följer med den är den broms vi behöver för att kunna hantera smärtan, ledsenheten och det tomrum som den/det vi sörjer lämnat efter sig.

Låt sorgen ta sin tid samtidigt som du fortsätter med dina vardagsrutiner. Acceptera att du är tröttare än vanligt, vila då du känner att du behöver och inse att ditt tempo och din kapacitet inte kommer vara vad de brukar ett tag framöver. Var ensam när du känner att du behöver det men sök dig också till andras sällskap ibland.
 

Ha inga krav på att vara som vanligt utan tillåt dig att vara mer nedtonad om det är vad som känns rätt för dig, andra kommer att förstå. Skriv gärna ner dina tankar i en dagbok, läs en bok om sorg och anförtro dig till en god vän.

 

Råd till vänner/anhöriga 

Att möta sörjande kan vara tungt och påfrestande, ofta därför att anhöriga, vänner och kollegor känner höga krav på att säga och göra rätt saker. Den andres sorg kan också väcka egna känslor som man inte tror sig kunna hantera. Tyvärr leder de här rädslorna ibland till tystnad och undvikanden, tvärtemot vad den sörjande behöver.
 
Goda råd då man träffar och pratar med en människa i sorg är att inte försöka bagatellisera förlusten, vilja förminska eller ta bort den andres smärta eller börja prata om egna, tidigare kriser. Viktigt är istället att orka lyssna en stund, bara vara tillsammans, hjälpa till med praktiska ting som matlagning, betala räkningar eller köra en tvättmaskin.

Enkla fraser som ”Jag beklagar sorgen” eller ”Jag hörde vad som hänt och blev så ledsen för din skull” är inte alls klyschor utan snarare bra och stöttande ord som visar att man är informerad om vad som hänt och är beredd att prata en stund ifall den sörjande vill det.

 Känner du att din sorg blivit för stor? Tveka inte att söka hjälp. Det finns specialister som vet hur man kan ta sig vidare i livet. En av dessa är tex Eleonora Bohman som jobbar på Svenska Institutet för sorgbearbetning.

Om henne finns det mer att läsa om på denna länk:

https://www.sorg.se/certifierad-handledare/eleonora-bohmangmail-com

 

 

 

 

Jag fick ett mail som berörde mej mycket. Det var från en kvinna som frågade mej hur man vet när man ska bryta upp. Jag är ju ingen relationsexpert men jag har ju egna erfarenheter och jag tänkte dela med mej hur jag tänker.

Det var dock ingen mer utförlig beskrivning om vad problemet var när det gällde hennes förhållande så mina svar blir inte så djupgående. Men såhär tänker jag:

 

Förhållanden går upp och ner men steg ett är att erkänna att man har ett problem. Att ständigt skylla på allt annat än att man kört fast är bara att lura sig själv.

Steg två; sök hjälp. Gäller det bråk om pengar, barnen eller annat som rör hemmet eller relationen så gå i familjerådgivning och verkligen kämpa för att få det att fungera. Gäller det depression eller kanske problem med jobbet eller andra relationer så kanske bara den ene partnern som ska söka hjälp. Att man dock söker hjälp är något man måste göra. En djupgående kris går inte över av sig själv och låta andra lida för ens dåliga humör och apati är inte rättvist.

 

Men hur är det då? Om bråken blivit för många och den ene vägrar att söka hjälp. Ja då finns det tyvärr ingen annan lösning att bryta. Om man sedan ger sitt förhållande en chans sen när allt lugnat ner sig, eller två, säger jag inget om, men ingen mår bra av att vara i ett osäkert förhållande som hela tiden tar slut. Då gäller det att åtminstonde en person kan vara vuxen och säga att det inte går mer. Hur svårt det än kan vara.

 

Enligt min erfarenhet så brukar det tyvärr bli ett uppvaknande för ens partner först efter man själv lämnat. Det brukar kännas väldigt bittert och frågor som; varför kunde du inte sett hur bra du hade det förut och ilska och frustration kan då gå ut över den man lämnar. Tyvärr är det inte hälsosamt utan något man får bearbeta med kanske en kurator eller en nära vän. Inget löser sig över att vara bittrer över det man önskar ha kunnat varit. Tyvärr så har oftast känslorna dött av vid det laget att en återförening ändå inte skulle fungera. Du kanske är den som lämnat och gått vidare mentalt i sitt liv. Hur är det då för den som blivit lämnad. Ja tyvärr visar forskning att män har oerhört svårt för att bli lämnade. De har inte samma sätt att lösa sorg på som kvinnor och kan istället bli hotfulla, hämndlysna och aggressiva. Vad finns det att säga till dem? Ja att säga att de bara förstör för sig själva genom att leka med tanken att ingen annan ska få henne om inte jag får henne, kan leda till både polisanmälan och ett förlorat jobb. Tillslut även förlorade vänner eftersom inte många orkar vara vän med någon som ständigt är bitter. Att ha tankar som varför gjorde jag inget förut är inte heller något som hjälper någon. Ibland blir livet inte som man tänkt och hur svårt det än är så finns där en läxa man kan ta med sig in i nästa förhållande. 

 

Något som kan vara svårt att veta är just frågan jag fick NÄR är det dags att gå. Alla tänk om; det blir bättre alla tänk om; det finns ingen där ute för mig. Sluta upp med de där negativa tankarna. Har det gått månader eller år och det blir inte bättre så kommer det inte att bli bättre nu heller. Och du hittade någon förut. Du kan ju hitta någon igen.

 

Iband är man dock så förvirrad i sitt förhållande att man kanske kan reda ut tankarna genom att skriva. Jag brukade skriva upp alla partnerns goda sidor på ett papper. Sedan alla dåliga sidor på ett annat papper och sedan brukade jag skriva upp vad jag ville ha i ett förhållande. Det blir liksom lättare att se om man är nära sitt mål när man har det uppskrivet framför sig. Och tyvärr kan det även vara väldigt smärtsamt att se hur långt ifrån man kan vara det man verkligen vill. Då gäller det att man svara ärligt på frågan; varför har jag inte lämnat?

Sök stöd, för en separtion är aldrig lätt. Någon blir alltid ledsen och en del kan bli väldigt deprimerade. Men jag har märkt att med ett stort nät av vänner eller familj kan minska sorgen man går igenom.

 

Det här ämnet är för stort och komplext för att jag ska kunna skriva bara ett enda inlägg så jag avslutar här och skriver ett nytt inlägg som kommer från Expressen med direkta frågor som du själv kan svara på för att se om du kanske är den som borde gå vidare.

 

 

 

Kram till er alla! Och kom ihåg. DU förtjänar kärlek!

Beställde en jättefin dunjacka från Ellos i år. Inte särskillt varm men man kan inte få allt ;) Jag fryser iallafall inte om baken i år.

 

 

 

 

 

Jag firade min födelsedag i helgen eftersom jag fyller år på en vardag. Jag fick en ny mobil av min kille, en middag på min favoritrestaurang och bio. Vi gick ut med en kompis till honom och hans tjej och som vanligt när vi går ut så blev det väldigt roligt!

 

Serveringen på restaurangen var dock dålig. Så dålig att jag kände mej tvungen att ringa upp dem dagen efter men de skötte det proffsigt och sa att det skulle skicka ett presentkort för att visa att de skulle bättra sig. Jag hoppas verkligen att de kommer att bli bättre nu för jag ÄLSKAR maten där. Det är modern persisk mat och de har även goda coctails.

 

Sen gick vi och såg Annabelle på bio. (Och jag som gråter och blir skrämd på barnfilmer) hade lärt mej att hålla handen för biodukten så jag såg fötterna på skådespelarna och då blev det så klart mindre skrämmande! Så otroligt kul det var att lyssna på alla vuxna män som skrek med mörka röster av rädsla i biomörkret! Filmen var annars bra. Bättre än den film som den är en fortsättning av så den rekomenderar jag verkligen.

 

Idag blev jag uppvaktad av mina söner. Jag älskar dem så mycket! De visade galna födelsedagsklipp på youtube och gav mej presenter! Mina systrar Anna och Emma hade köpt en superfin blus (rosa spets som jag älskar så klart) i storlek XS. Jag blev väldigt nervös om den skulle passa för jag tycker att jag gått upp lite sista tiden men den satt perfekt!

 

Sedan fick jag en present i förskott av min mamma, en foundation från Armani och en massa grattis på Facebook så jag har det så bra idag!

 

T o m min chef från Proffice mailade mej grattis!

 

Ja hoppas ni alla har det bra på min födelsedag! Kraaaam!

 

 

Förra helgen var jag och barnen på IKEA med barnen bara för att prova deras brunch. Det kostade 39 kr för vuxna och 19 kr för barn när man har IKEA-kort.

 

Det var inte så mycket folk som jag hade befarat men inte heller så bra som jag hade hoppats på. Ingen hotellfrukost utan mer som en skolmatsal. Smaken på maten var lite blek.

 

 

För någon helg sedan hade vi höststädning. Vi städar våra gemensamma ytor två gånger om året och då mellan 10-14. 

Den här gången kändes det extra motigt då jag kom ihåg hur jobbigt det var första gången så jag gick med långa steg till pakeringen där min grupp var.

 

Åh jag måste bara bjuda på dessa härliga bilder på barnen och deras vänner när vi åkte in till stan och de fick spela Laserdome. Det kostar bara 130 kr per person och då ingår 2 spel a 15 min som räcker gott och väl.

 

Jag hade ett erbjudande från Groupon så det blev ännu billigare än så. Barnen hade så himla kul så det här rekommenderar jag verkligen alla att prova på. Det finns flera men detta låg på Markvardsgatan 16. (Nära Sveavägen). Personalen var jättetrevliga där.

 

Här har vi ett par förväntansfulla barn som väntar på pendeltåget:

 

 

Nu är den långa väntan äntligen över för bloggaren Eva. Här kommer mina Greklandsfoton;

 

 

 

Först märkte jag att toaletten var trasig igår. På ett nytt ställe. Efter en hel del meckande och städande så lyckades jag lösa det. Och eftersom det verkade vara ganska fint väder och sista gången jag hade barnen i en månad (pga att nu är min semester slut) så tänkte jag att vi skulle ha en picknick på stranden. Så vi åkte och handlade och AJ! En liten hand kom i kläm och det blev att kör i ilfart till akuten istället. Efter 4 timmar och en dos morfin så skickades vi hem då inte var brutet eller krossat utan "bara" var mjukdelsskador (puh).

Så då kände vi oss lite väl nedslagna när vi väl kom hem så det blev middag och skjuts hem till deras pappa istället.

 

Och så idag var det dags för första dagen på jobbet efter en månads semester. Det kändes tungt. Dels för att gårdagen var jobbig och dels för att jag fasat hela tiden att gå tillbaka till ett stressigt jobb.

Men det har faktiskt gått bra. Min chef skulle gå på semester och gav mej ansvaret för alla kollegorna och sa även framför alla att hon varit rädd att jag skulle sluta och bad mej förlänga kontraktet med dem. Jag sa kanske.

Jag får se hur det går. Jag orkar inte med mer stress även om uppgifterna är roliga. Men en ny tjej har börjat som har erfarenhet av webb försäljning och som verkar jättetrevlig. Så nu jobbar vi i alla fall två med mina uppgifter.

 

Sedan träffade jag en annan tjej som jag varit ute med tidigare som ska sluta snart på mitt jobb och hon frågade om jag ville hänga med henne nån kväll innan hon slutar. Jag blev väldigt glad för det för att hon är verkligen en jordnära och bra tjej och det är precis sånt sällskap jag längtar efter nu.

 

 

 

 

Idag badade vi i havet. Inte så vansinnigt kallt som jag trodde i vattnet och inte så varmt på stranden då det blåste skönt. Helt perfekt alltså.

 

 

 

 

Efter det blev det glassätning och vandring i gamla stans smala gränder. Det var ju lite mulet på förmiddagen men när vi kom hem så blev det dags att byta om till något tunnare. Hoppas ni haft en skön onsdag!