Höststädning med grannarna.
För någon helg sedan hade vi höststädning. Vi städar våra gemensamma ytor två gånger om året och då mellan 10-14.
Den här gången kändes det extra motigt då jag kom ihåg hur jobbigt det var första gången så jag gick med långa steg till pakeringen där min grupp var.
Vi fick ansvar över olika delar, jag och min kille fick rensa ogräs på parkeringen.
Det var inte så dumt faktiskt. Jag kom att tänka på min farmor. Hur hon visade hur man "lugges" (drar någon i håret). Hon visade på min väldigt maskulina pappa hur man tar tar nästan vi roten och vrickar fram och tillbaka samtidigt som man säger till på skapen. Jag kom ihåg hur jag blev förvånad att han inte blev förbannad utan bara sa sluta till henne och sen gnuggade nacken efteråt.
Ett gulligt och kanske ett ganska annorlunda minne som jag kommer ihåg väl fast än det var över ett årtionde de gick bort.
Efter någon timme blev jag leds och gick och tömde skottkärror och pratade lite med grannarna. Sedan blev det kaffepaus.
Till det bjöds det på smörgåsar. Och jag hann bli väldigt hungrig redan då.
Sen fortsatte vi igen. Denna gång skulle vi lyfta 40 kg´s säckar med gödning för växterna till skottkärrorna och sedan sprida ut dem under buskarna med en spade.
Grannarna (som de flesta är runt 60-70 år) blev mäkta imponerande av mitt skottande. De sa att det syntes att jag var från Norrland och att jag var väldigt duktig för att vara en flicka. En kallade mej t o m för ungdom (trots att jag snart närmar mej medelåldern)
Igen kom jag att tänka på pappa. Hur han fick mej att aldrig ge upp. Hur han gjorde mej förbannad när vi jobbade ute och kom förbi och kontrollerade mitt arbete och sa; Bra, nu är du förbannad, nu koncentrerar du inte på hur tråkigt det är när du hugger ved utan hur arg du är på mej och tar i ordentligt.
Gah! Vad arg jag var på honom då. Många göromål som få i min ålder fick göra. Men det är också på grund av detta hårda arbete som jag är där jag är idag. När livet krisar och man vill bara lägga sig ner och dö så gråter jag en stund och sen tar jag tag i det igen.
Ett annat avbrott var när en man gick omkring och frågade vem denna lille pojke var.
Hm, tänklte jag, en till liten pojke kan jag behöva. Han var så söt, men nej han var ju inte min.
Mer jobb sen och hur hårt jag än försökte jobba så var grannen P värst. Snacka om att vara igång! Tror han är närmare 70 men stark och envis som rackarn!
Dessa två är mina närmsta grannar.
Baksidan av mitt hus och en annan granne som rensar diket.
Fick gå in i grannens trädgård och plocka äpplen.
Sen blev det avslutning. Korv och öl till vuxna och dricka till barnen.
En faktiskt helt underbar dag tillslut!
