Countrylivingintheciity

Vad gör man om det redan har hänt?

Publicerad 2014-09-02 10:43:24 i Allmänt,

 
Vad gör man om man redan har gått in i väggen?
En bloggkommentar berättade om att när hon hade bytt jobb så var hon redan inne i väggen så det hjälpte inte. Jag tror att i det långa loppet kommer det att hjälpa henne. Att när hon blir tillräckligt stark i kroppen så kommer hon ha det mycket lättare att komma tillbaka än om hon hade stannat kvar.
 
Jag hoppas att det är så för mej med.
I helgen var jag så trött. Helt menatalt slut. Lördagen låg jag bara ner och såg på film. Jag älskar ju att vara social och ha många planer men jag var bara helt slut. Kunde inte ens göra en plan för vad jag skulle behöva göra.
 
På söndagen kändes det bättre. Steg upp tidigt och fick mycket gjort till en början men blev sedan ledsen och trött. Hur klarar sig ensamstående? Det ska funka på jobb, hemmafronten och allt som rör barnen och deras skola. Inget får glömmas bort! För då står man där med mössan i hand och ber om ursäkt för det där föräldramötet man missade. Den där utflykten där de skulle ha med sig något eller ombytet med kläder som skulle med till skolan.
 
Jag ha en släkting som uppfostrade sina barn ensam i södra Sverige. Helt otroligt! Hon var mestadels singel eller så hade hon någon som också behövde hjälp och stöd och som inte gav något tillbaka till henne. Hon har jättefina barn nu! Väluppfostrade. Trevliga och politiskt engagerade. Det är mitt mål att kunna klara det så som hon gjort det.
 
Det gäller bara att kroppen inte stänger ner för då spelar det ju ingen roll hur mycket man vill. Det upplevde jag ju redan en gång när jag var runt tjugo. Min mage pajade helt och jag blev sjukskriven i en månad. När jag sen skulle tillbaka och göra samma jobb och jobba halvtid. Så krävdes det ändå att jag skulle hinna med lika mycket som förr.
Jag sade upp mej tillslut då.
 
Vi är överlevare sa en klasskompis till mej igår. Vi går på nitar men vi reser oss upp ändå. Jag hoppas att hon har rätt.
 

 

Kommentarer

Postat av: Anna-Karin

Publicerad 2014-09-02 11:11:15

Hoppas det blir bättre för dig nu när du byter jobb. Jag tycker att du är fantastisk! Kram!

Svar: Tack så mycket <3
countrylivingintheciity.blogg.se

Postat av: Freja

Publicerad 2014-09-02 23:44:46

Jomen, så är det, när jag nu börjar arbetsträna så är jag så otroligt tacksam över att det är min nya fantastiska chef som håller i rehabiliteringen och inte min förra superkassa chef! Men tyvärr tror jag inte jag någonsin mer kommer att kunna jobba vare sig som chef eller med utbildningar, och det är ju vad jag kan... Vad ska jag göra då?

Postat av: Marlene

Publicerad 2014-09-03 17:13:43

Som ensamstående har man inget val. Det är svaret på din fundering. Det spelar ingen roll hur man mår, man fortsätter ändå.

Så var det för mej. Ensamstående med två barn som hade tio olika diagnoser. Pappan tog inget ansvar alls.

Jag brakade rejält och var sjukskriven i tre år innan jag blev utförsäkrad och ställd både utan pengar och hjälp. Jag fick hjälpa mej själv och skaffa ett jobb jag kunde sköta hemifrån på den tid jag mådde bra. Det är 15 år sedan nu och jag blir aldrig helt frisk. Men i våras tog jag beslutet att sluta jobba helt, jag har numera en sambo som kan försörja mej. VI har det väldigt knapert, men nu kan jag säga att jag mår bra och att jag är lycklig.

Mitt enda tips till dej är att låta allt ta den tid det tar och se till att skratta så mycket du kan. Just skrattet löser mycket.

Postat av: Millans Värld

Publicerad 2014-09-05 08:54:09

Jag är ensamstående sen över 6 år tillbaka. Under den tiden så har jag varit sjukskriven i ca 3 år. Nu har jag förvisso haft barnen varannan vecka så jag har fått andas mellan varven. Det är inte plättlätt att fixa allt som ska göras när man går sjukskriven och inte har energi till någonting men på något sätt så reder sig det ändå. Jag har prioriterat bort sånt som tar mer energi än ger, som att gå på föräldramöten. Det skiter jag fullkomligt i. Nu är det förvisso bara sonen som går i skolan men som sagt, jag gör inte sånt som jag inte orkar med. Mina barn är något jag är så stolt över. Dom är härliga unga vuxna. Starka med bägge fötterna på jorden. Empatiska och sympatiska. Trots att jag gått sjukskriven och mått dåligt i så många år.
Varm Kram till dig och var rädd om dig!

Svar: Det var bra gjort. Man måste ju varva ner när man märker att man börjar må dåligt. Ingen annan säger ju åt en att göra det. Mina söner är också väldigt förstående att jag inte heller orkar med allt. Tur att man har barn. <3
countrylivingintheciity.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Den här bloggen handlar om mitt liv på landet och mitt jobb i huvudstaden. Följ med mej i mina motgångar och medgångar men glöm inte att hålla god ton. I den här bloggen stöttar vi varandra så inget trollande, tack ;) Välkommen!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela