Countrylivingintheciity

Efter flera veckor med hög arbetsbelastning så blev jag tillslut förkyld. Stannar jag hemma? Nej jag åker till jobbet och jobbar en halvdag så att kollegorna ska få det lättare nu när de måste ta över mina arbetsuppgifter då jag är sjuk. Skriver lite listor med vad som behöver göras och vad jag gjort och lämnar jobbet helt död.

 

Åker hem och killen bjuder mej på mat så jag slipper laga mat och så hämtar vi lilla sonen som vill stanna en vecka extra med mej. Sen blev det viloläge resten av dagen.

 

Och så idag! Är det fredag den 13:de eller?! Vaknar över att jag trots allt har lite mindre ont i halsen men är helt slut. Går upp och fixar frukost till sonen och sedan skjutsar honom till skolan för att gå till min husläkare när jag ändå är på byn. Men när jag kommer dit så är alla hans tider bokade för dagen!!! Men de öppnade ju för 20 min sen!? STÖN! -Jaha kan du vara snäll och boka in mej hos nån annan vem-som-helst frågar jag receptionisten och mitt huvud känns som den ska sprängas. -Ja visst säger hon glatt och trevligt. Du får tid kl 10.30. Tack säger jag och går.

 

Jaha. Det är ju ett tag till. Undra om jag kan gå förbi kommunhuset och be om att få blanketter för min fasadförändrig när jag liks är här.-Har du bokat tid får jag höra. -Eh nej säger jag. Men du får gärna boka in mej hos nån då. -Ja säger flickan och lägger huvudet på sne. Du behöver ett bygglov för att göra en justering. -Nej säger jag, fortfarande relativt trevlig trots febern, jag har kollat upp det och det behöver jag inte. Jag behöver bara ett godkännande på en justering. -Ja men då ringer jag runt lite. Flickan ringer runt och lägger huvudet på sne. -Nä, det är ingen som svarar de har öppet från kl 9. (Jaha men varför i hell... ringde du runt då) Jag försöker le. Jag kan ta numret och ringa själv vid 9 då försöker jag. -Ja det är inte så lätt säger flickan. Du ringer huvudväxeln som sen kopplar dej till en av byggnämndens assistenter. Om de inte kan svara så tar handläggarna hand om samtalen. Om de inte kan svara så får du komma imorgon (underförstått då går vi igenom hela den här proceduren igen). Jag säger tack. Nu med tänderna sammanbitna och går.

 

Ja jag svänger väl förbi tvätten då. Har de öppet? Nej så klart inte. Jag handlar frukost till mej själv då? Nej ALLT jag vill köpa är slut! Jag får ta nån jäkla margarin och något bröd som inte är färskt och de pålägg som finns kvar. Och knatar vidare till kassan. Nämen där står ju ägaren! -Hej, jo det är så att en massa varor är slut när kommer de in mer?. -Sen svarar han och ler stort och verkar inte bry sig ett dugg om när han har varor eller inte. -Jaha. När då svarar jag. -Under dagen svarar han då. Fortfarande helt ointresserad av att jag är en kund som faktiskt börjar få nog av hans ständigt dåliga utbud. -När? väser jag. Mellan 10 och 15 säger han. -Jaha, så det är påfyllt kl 15? -Ja svarar han leende och verkar inte tro på det han säger.

 

Vid det här laget skulle min käre fästman säga att jag ska sluta bråka med folk. (Vilket jag nog trots allt ganska ofta gör då jag blir provocerad av att folk inte bryr sig ett skit i att göra ett bra jobb). Men jag kan bara inte. Jag känner att världen är skit och att det är så jävla synd om mej och att jag har rätt att väsa och titta snett.

 

Det är inte lätt att jobba i stan och komma hem till sin by som bara har öppet kontorstid under vardagar så att man måste göra sådana här ärenden när man är sjuk och bara vill ligga hemma. Det är inte lätt när fästmannen jobbar 12 timmars pass och man känner det som man är ensamstående OCH sjuk på det. Fan vad det är synd om mej idag! Nu ska jag bara äta min äckliga frukost och sen köra in på byn igen och göra om hela proceduren. Vad kan man lära sig av detta? -Inte ett skit! Ha en trevlig dag alla!!!