Var förbi vårt närmsta shoppingcenter och skulle köpa nya jeans till lillkillen. De jeans jag ville köpa fanns inte i hans storlek men som tur var hittade han ett par som liknar de min fästman har. De var slitna och lappade och de var ju till och med ännu snyggare än de första så det var ju jättekul. Och roligt att det var han som valde vad han ville ha också!
Sedan åkte vi hem och gjorde lunch. Och efter lunchen blev jag helt död så jag sov i två timmar. den här starka solen är jag inte alls van vid.
Men sen gjorde jag ett ryck och diskade och bakade och då blev det genast mysigt igen:
Här är jag och lillkillen. Jag, min fästman och sonen åkte ut en sväng och provade ett nytt café i närheten på lördagen. Mysigt och gott men inte världens bästa, som jag hade hoppats på eftersom det ligger så nära.
Efteråt så gick vi i parken och tittade på ankor. Synd att vi inte visste att de var så närgångna för då hade vi tagit med oss lite bröd.
På lördag kväll blev jag sjuk och på söndagen åkte jag till akuten. Jag var där tills på måndagen med för att jag hade så ont i magen. Men nu är jag ju som sagt bättre och har fått mej en tankeställare om maten. Jag måste försöka äta bättre. (Mer mat, mindre skräp och mer grönsaker och frukt) men det är så himla svårt. Jag har ju alltid ätit som jag gjort så det här känns så svårt.
Till helgen ska jag och äldste sonen baka chokladkakor med non stop´s på. Vi ska göra en provomgång och se om de blir så pass bra så att han kan sälja dem och spara till ett nytt Nintendo 3ds.
Okej, nu ska man inte ha någonting i sitt ansikte förrän det har läkt men jag kunde inte hålla mej utan sminkande mej runt ögonbrynen istället för att jag ville se hur det ser ut nu. Jag tycker fortfarande att det ser för kraftigt ut men jag är kanske inte van. Jag funderar på att färga håret mörkbrunt nu istället eftersom jag inte vill att kontrasten med ögonbrynen blir för stor.
Annars är allt bra. Lillkillen är hos mej i tre veckor pga att min exmans tjej ska opereras. Så jag och lillkillen får vara extra mycket tillsammans. Det njuter jag såklart väldigt mycket över. Men eftersom jag är så snäll (!) ;)
Så skjutsar han honom ändå så han får träffa sin pappa under den här tiden i alla fall. Hade jag fått välja hade jag behållit honom för alltid men man ska ju inte vara egoist.
I helgen ska det bli fint väder så då kanske det blir en grillpremiär på tomten eller så blir det bakning hemma. Något kul händer i alla fall.
Denna vecka har jag låtit yngste sonen bestämma middagen. Det är pannkakor, chicky bits, våfflor, hamburgare, ja allt som är onyttigt och allt som jag gillar ;)
Och det är väldigt kul. Man brukar ju inte veta exakt vad deras favoriträtter är och så är det ju bra att låta dem få tänka till vad de vill ha.
Äldste sonen valde mer maträtter än snabbrätter. Tex stekt asiatiskt ris, flygande jakob mm mycket risrätter nu när jag tänker efter.
Igår åt vi wraps. Den här förpackningen köpte vi på ICA maxi. Men har ni den inte på ert ICA så tycker jag ni ska be att ta in den för den är så lätt att göra och så god.
Ha en bra torsdag imorgon är det äntligen fredag igen!!!! :)
Det är vid sådana här dagar jag önskar jag kunde photoshoppa. Men kanske min trista hud kan få er att känna er fräscha så det här bjuder jag på ;)
Mitt osminkade ansikte före och efter ögonbrynstatueringen:
Gjorde det ont?
Ja
Hur lång tid tog det?
ca 1.5h
Vad gjorde ondast?
Slutet, när de fyllde i skuggan i ett redan tatuerat område.
Var gjorde jag den?
På Stockholms Beauty Center på Drottninggatan.
Vad kostade det?
5000 kr
Hur länge håller det?
1-3 år
Var det värt det?
Stort JAAAAAA.
Har ni fler frågor så får ni gärna ställa dem. Nu har en timme gått sen jag gjorde det och jag har klämt i mej lite smärtstillande och fortsätter jobba på, på jobbet.
När jag hade barn fanns det varken sådana här saker och hade det de haft det så hade jag nog inte haft råd. Därför sitter jag nu och dregglar över de här otroligt gulliga möblerna. Jag hade t o m velat haft det här rosa sakerna när jag var liten men allt jag fick var ett halv rosamålat rum :)
För tuffa tjejer som inte gillar rosa så finns det ju så klart fina kök i svart. De passar ju både killar och tjejer. Så mer könsneuralt finns det ju också på marknaden för de som gillar det. Själv ÄLSKAR jag rosa. Fortfarande!
I lördags åkte jag och mina söner till Medelhavsmuseet. Min yngste son hade sin kompis med sig.
De var så söta. De har gått i samma klass men nu när min son bytt så ses de inte så ofta. Kompisen sa att deras vän J hade frågat om min son. De såg ut som små mini-vuxna när de satt och pratade.
På museet var det varmt och kvavt. Halva Stockholm hade gått dit kändes det som. De var kö in och trångt när man väl var inne.
Här fick jag vara snabb för att ta ett kort på äldste sonen som snart är lika lång som mej. Han är lite foto-känslig, men det här fotot verkade han acceptera. Här är en massa djur- och människokonstverk som har grävts upp och nu visas på museet. De visade utgrävningar både från Grekland, Cypern och Egypten.
Här är guldfynd från Egypten och två intresserade killar som kikar väldigt nära.
Sedan skulle vi gå ner en våning. Där visade de äkta mumier av människor, katter och fåglar(!) Väldigt spännande och roligt men där blev det svårt att andas för oss p g a alla människor.
Efter besöket åkte vi till McDonalds och åt och sedan åkte vi hem igen. Jag handlade lite och sen blev jag så trött när jag kom hem av all frisk luft och stark sol att jag blev tvungen att lägga mej framför tvn och ta igen mej.
Söndagen spenderades med att rå-plugga med äldste sonen. Får han inte fullt på sitt prov om demokrati så kommer jag att bli väldigt förvånad! :)
Hoppas att ni också hade det skönt och soligt! Kram!
Jag gillar Lets Deal och har faktiskt provat några erbjudanden så jag tänkte tipsa er om lite fina saker de har nu. Jag skulle jättegärna vilja prova på lösögonfransar och just nu finns de ju till extra bra pris:
Sedan har jag även hittat två ställen som målar naglarna i gellack och en massa andra roliga skönhetsbehandlingar. En sak jag dock skulle avråda till är plastikkirurgiska ingrepp till billigt pris. Då främst fettsugning med laser som faktiskt kan göra att din mage ser missbildad och vågig efteråt. De enda kliniker jag har förtroende för är Akademikliniken och Sophiahemmet.
Andra saker som inte är så smart att nappa på är rea på tatueringar. En tatuering ska du ju ha för resten av ditt liv och då är det viktigt att du tar reda på om det är ett seriös ställe och om de är duktiga.
Hittade också ett erbjudande om permanent make up men när jag tittade lite mer på resultaten så var de både sneda och fula. Själv ska jag göra min permanenta make up på Stockholms Beauty Center nästa onsdag. Utan någon som helst rabatt men de har väldigt fina resultat. Jag kommer troligtvis att lägga upp både före och efter- bilder så missa inte det ;)
I lördags träffade jag en arbetskompis vid Åhléns för att gå på Fotografiska. Men först tog vi en kaffe på mitt favoritfik John Chris på Drottninggatan. Mmm så gott det var med grädde och marshmallows i kaffet!
Sen GICK vi faktiskt till Fotografiska. Genom Gamla stan och genom ett blåsigt Slussen.
Jag glömmer lätt hur vackert det faktiskt är där eftersom man är där så sällan.
Sen kom vi då fram till Fotografiska som jag aldrig varit på men som enligt
Men åh vad jag blev besviken. Roger Ballen’s Theater of the Absurd var så stötande att jag inte kunde se på bilderna och rummet som de gjort i ordning. Det var en blandning av skräckfilm och sinnesjukdom så grov att jag mådde rejält illa. Typ hoptejpade leksaker med djurdelar (dock inte äkta tror jag), gammeldags pornografi och dockor som skulle föreställa människor som låg döda (?) i sängar.
David Magnussons Purity hittade vi inte ens. Det är en utställning med pappor och deras döttrar. Bara namnet tolkar jag som en flirt med hedersförtryck och de väldigt läskiga bilderna med döttrarna i vita bröllopsklänningar och fäder som höll om dem fick mej att tänka på incest.
Den enda utställning som jag tycker jag okej var Robert Franks. Den var oändligt sorglig men hade vissa vackra bilder.
Så sammanfattningsvis är jag lite besviken. Fotografiska är en stor och fin byggnad men utställningarna gillade jag inte och inte heller restaurangen som hade hutlösa priser (155 kr för en sallad t ex.)
Så vi gick vidare på söder och tog en lunch där istället.
Grillad macka med getost, honung och pinjenötter. Mums!
Natten mellan fredag och lördag spydde yngste sonen. Hela natten. Sen blev han frisk igen. Han var sjuk bara för två veckor sedan. Också magen då. Så idag försökte jag boka tid hos hans husläkare så sonen kan få en remiss till en mag- och tarm specialist. Men det var omöjligt att komma fram så de bad mig ringa imorgon igen.
Så helgen blev inte så kul. Det gällde att sanera hela stugan och sen låg jag mest och väntade på MAGSJUKAN. Men den kom ju inte så på söndag eftermiddag åkte vi till ett café vi inte varit på förut.
Förut trodde jag heller att det inte var så viktigt, vadå, vi har det ju bra om man jämför med kvinnor i andra länder. De har det dåligt. Men om du som kämpar för kvinnorätt tycker att kvinnor i Sverige har rätt till lika lön så är det en nog så stor fråga det med. Och det är oftast den frågan som tas upp när det gäller kvinnofrågor.
Själv är min hjärtefråga kvinnofrid. Hur kan det vara så att du som kvinna idag inte får någon hjälp när du blir utsatt för hot och förföljelse. I Sverige. 2014? Vi klappar oss själva för bröstet och säger att vårt land är så bra att vi ibland blundar (?) för de problem som vi faktiskt har. Idag, om du anmäler att du blir utsatt för brott av en man behöver du bevis på att hoten och våldet skett. Det räcker inte att du går och säger att du känner dej hotad i den relation du lever i. Du måste vänta tills något händer. Så du kan lägga fram bevis för polisen. Tänk dej pressen att veta att du inte får någon hjälp förrän något hänt och rädslan om du kommer att överleva nästa gång han slår?
Tänk dej att få höra av polisen att de behövs upprepade bevis trots att de vet att han använt våld mot andra förr.
Tänk dej hur en klapp på axeln känns när du just lämnat ut hela ditt liv och sitter gråtande och får höra att du måste ut i kylan igen för att kvinnojourerna inte har plats för dej för att sedan få ett brev hem från samme polisman som anmält dej till socialtjänsten för att hen är oroliga för de barn som du har nu när du lever under hot.
Tänk hur orättvist den känslan måste vara när det är du som offer som måste flytta runt och du som kvinna som måste visa att dina barn inte kommer att fara illa p g a det är någon som hotar dej.
Det händer idag. Och det hände mej förra året. Så den här dagen ÄR viktig. Den är viktig för att du som kvinna jobbar mer än män eftersom när du kommer hem efter ditt jobb är det faktiskt mest du som sköter jobbet hemma. Den här dagen är viktig eftersom det är du som kvinna som föder barn och där det på flera platser i Sverige inte finns plats på BB för dej för att föda. Den här dagen är viktig för att du som kvinna ska kunna vara klädd hur som helst och slippa känna skuld om du skulle bli våldtagen.
Det är dags att fingret slutar peka på de utsatta och börjar peka på de som utsätter. Välj din kvinnofråga idag och glöm den inte då det är val!
"Jag behöver feminism för jag är trött på att läsa om alla friande domar mot våldtäktsmän"
Igår ringde mitt bemanningsföretag och bad mig komma på ett informationsmöte om en tjänst de har som kan bli en fast tjänst. Jag gick dit och fick höra om mina chanser att "växa" "göra karriär" och "goda utvecklingsmöjligheter". Allt sånt som inte är viktigt för mej. Jag jobbar helst inte där jag tjänar stora pengar och där det handlar om att prestera utan på en arbetsplats som uppskattar mjuka värden och god arbetstrivsel.
Pratade sen med min bemanningsansvarige som också pushade för den här tjänsten. Hm, tänkte jag. Vill de bli av med mej eller varför pushar hon det här uppdraget när hon vet att det inte är jag?
Idag kom svaret. Ett mail från företaget där de säger att de måste dra ner på personal p g a att de inte får in lika många uppdrag längre.
Hu! Tänkte jag, nu gäller det att smida när järnet är varmt, så genast började jag fundera på kontakter jag har som kanske kan fixa jobb till mej eller om jag nu ska öppna eget, något som jag faktiskt varit inne på förut.
Idag ringde min bemanningsansvarige igen. På glatt humör som alltid och sa att hon kanske har något ytterligare uppdrag på gång till mej. Kanske. Men att hon hör av sig. Så att jag vet...
Detta tolkar jag som att hon nog inte vill bli av med mej trots allt. Så nu är jag glad igen!
Hur går planerna för er gällandes helgen? Vi ska se på äkta mumier i Sthlm hela familjen.
Igår hittade min kille några små söta pasteller till ett lågt pris som jag genast beställde. Det var fodral till surfplattor till mej och sonen (en rosa och en blå) och ett mobilfodral eftersom mitt Guess-fodral gick sönder.
99 kr för fodralet till surfplattan och 45 kr för mobilfodralet. Med frakt och lillkillens fodral blev det bara 321 kr.
Jag längtar verkligen tills när dem kommer! Vad längtar du efter denna torsdag?
Igår bjöd killen mej på restaurang.. (som jag valde). Det kändes så lyxigt att vi äntligen slutar nästan samtidigt och att vi båda jobbar i stan så vi gick till en restaurang i city som jag trodde var både prisvärd och mysig. Men icket.
Jag går inte dit igen och jag är så besviken efter jag velat att han skulle få smaka på röding för första gången i sitt liv och så var den så smaklös.
Och självklart är det jag som behållit mitt gamla namn Wildrose där.
Efter restaurangen smet vi in på ett litet fik i närheten men det var ganska högljutt så jag hade svårt att slappna av. Har ni något tips på cafeér i Sthlm som inte är stimmiga och även är murriga och mysiga? Annars brukar jag alltid gå till John Chris nära Åhlens C: http://johnchris.se/
Supersköna tjejer som skriver peppande och jämför med skyltdockor och vi ser ut och har annars väldigt smarta och peppande inlägg. En riktig feel good blogg!
Hoppas att ni får en riktigt härlig Onsdag. Var ni än är!
Röding, i ljuset av en röd (!) lampa
Tröstätande av morotskake-muffins
Såhär glad blir man när man bara blir stressad och irriterad när man hoppades på en myskväll. Tur att killen livade upp mej på tågresan hem i alla fall.
Oj, nu ser jag också att jag behöver klippa mej med. Jag får nog prova något ställe
Jag har vabbat sen i onsdags. Känns ju inte så kul. Dels för att en ny chef börjat på jobbet som ska ta över mina uppgifter och hade behövt tid för att sätta sig in i jobbet och dels för min lille sons skull. Så det var inte populärt svar jag fick när jag ringde en av mina bemanningsansvariga och sa att jag var tvungen att vabba. Han kvittrade glatt jamen det kan ju vara trevligt att få vara hemma och mysa lite då. Va?! Hörde jag rätt?! Jag blev så chockad att jag inte fick fram ett ord. Det där svaret hade så många bottnar av fel svar som jag bara kan komma på.
1. Tror han att jag är hemma och "myser" när min son är sjuk. Nä, jag samlar ihop alla mediciner jag kan komma över och förbereder mej på det värsta varje gång. Inte ligger jag och ser på tv med min son och "myser" när han är sjuk. Nej jag har ett stort jäkla sår i hjärtat varje gång de gråter och önskar att jag kunde ha ont istället.
2. Tror han inte att jag fattar att det blir skillnad när jag är borta i flera dagar. Nån timme hit och dit klarar de men det är ju faktiskt jag som har ansvaret över hela företagets inkommande mail i kundtjänst.
Jag blir så jäkla arg! Inte går jag ut och "myser i nån lekpark eller nån bio heller. Är det sjuka så ska ju de vara i lugn och ro och få bli friska. Det vet man ju bara själv när man är förkyld eller har ont i magen. Inte känner man jamen det här var ju lätt jag tror jag går ut ett tag. Då går man ju och jobbar eller är i skolan om man inte är sjuk. Bah!
Sen är det ju så att jag är jäkligt rädd när jag eller barnen blir sjuka. Jag har alltid varit lite hypokondrisk och jag vet inte om jag fått det från mamma eller mormor eller om jag kunnat lägga till den "goda" egenskapen själv. Men ända sen jag var tio år har jag skrivit mitt testamente och gjort min begravningsplanering. När sedan min pappa fick diagnosen cancer och dog efter tre månader så är det klart att jag blev ännu räddare. När barnen är sjuka så tar jag dem oftast till doktorn och går inte förrän de tagit prov på barnen. Hu! Tänker ni då? Hur blir barnen då. Jo jäkligt hårda säger jag då. Jag är som ett dåligt exempel så de vill INTE bli som mej.
När de t ex har magsjuka gråter de knappt. (Jag håller på att dö då jag har det).
När de, som min äldste son skulle dra en tand tårades inte ens hans ögon (medan jag när jag såg på var tvungen att hålla mej i väggen för jag trodde jag skulle svimma).
Jag tror också de märker omgivningarnas uppmuntran när de ser hur alla vuxna säger att de är så duktiga. Och ser väldigt förvånade ut när de ser mej som är så neurotisk. Som sagt, de får känna sig stora och duktiga och jag bryter ihop och "myser" ingenting.
Så i onsdags blev jag ju såklart jätterädd när min yngste son grät jättemycket. Då är det allvar. Jag tog honom till doktorn och det blev både blod- och urinprover men de visade knappt något. Så jag tror att det är gluten, eller laktosintolerans eller så har han kanske lite IBS som jag och mormor.
Jag skulle i alla fall få komma tillbaka om 2 v för att lämna avföringsprov. Sedan sa äldste sonen att deras halvsystrar varit förkylda och haft jätteont i magen så det kan ju vara det med. Men ingen går och dör på tre månader mer i den här familjen.
Usch, jag har varit så dum och obetänksam. Jag tänkte inte på vad jag sa så nu tillägnar jag detta blogginlägg till min kille. Förlåt för att jag är dum! Jag älskar ju dej!
I fredags kom de här killarna förbi jobbet. Jag visste inte vem de var men någon snackade om Klä-av-dej-låten. Den har jag ju hört men jag har inte sett videon. De skulle nog göra ett samarbete med jobbet.
Tidigare under dagen kom flera olika modeller. Bara killar. Där hann jag heller inte se mycket men det var ju kul att se hur modeller ser ut på riktigt. Oretuscherat så att säga. Jag började tänka på om de blir behandlade på samma sätt som tjejerna. Jag kan tänka mej att tjejer blir raggade på och att folk inte tar de på allvar eller tycker att de är intelligenta. Vad vet jag? Det kanske bara är mina fördomar mot hur folk kan vara?
Det är ganska kul dock. Jag jobbar ju ofta med män som tjänar lika mycket per månad som jag gör på ett halvår. Jag märker att skillnaden på vad som är viktigt i livet skiljer sig ganska mycket mellan oss. På ett ställe var jag helt öppen om allt i mitt liv (tja, varför inte tycker jag, man ska väl kunna vara sig själv fullt ut). Det funkade INTE ska jag säga!
De såg på mej som jag var ett ufo och såg obekväma när jag pratade. När jag äntligen var påväg ifrån det jobbet (och var även där ganska ärlig med varför jag slutade) så fick jag plötsligt stöd från flera kollegor som tidigare varit tysta.
En tjej, som var i min ålder, men hade en fin utbildning och en make och lägenhet och city, ja allt sånt som tydligen är viktigt ;) sa att hur tror du jag känner? Jag kommer egentligen från Finland och jag måste vara extra duktig. Jag spelar säger hon. Jag har lärt mej alla fina restauranger. Jag gör allt som anses rätt på fritiden och har en universitetsutbildning, men båda mina föräldrar är arbetare visakade hon. Det här får du absolut inte säga till någon!
Ja, vad tycker ni?! Jag tycker det är skit rent ut sagt! Jag struntar väl i om folk inte gillar mej eller vill förstå sig på mina val, jag vet ju att jag är en rätt rolig person med ett gott hjärta, men när jag hörde det där så blev jag SÅ arg! Hur ytlig kan man vara? Man klappar varandras ryggar på middagarna och ler och så fort någon blir sjukskriven eller går in i väggen ja då tisslas det och tasslas. Fy! Nej, jag umgås hellre med folk som fortfarande gillade mej när jag bodde i en av Sveriges mest kriminella förort som nu när jag bor på landet.
Apro på landet. Varje söndag åker jag till "byn" för att lämna in min smutstvätt. (Jag har bl a ingen tvättmaskin, det är mycket jag inte har här ute). Det var lerigt och småregnigt men på vägen hem var det så vackert i allt de gråa att jag blev tvungen att stanna efter vägen och fota.
Här är det så fridfullt. Här bor det folk i samma klass som jag och känner jag att jag vill vara lite wild and crazy och ha på mig mjukisbyxor när jag går till byn och handlar så är det ingen som höjer ögonbrynen. Hehe, det känns fortfarande lite ovant. Men väldigt kul att klä ner sig ibland. Och känner jag att nu är det för mycket lera under skorna så kan jag klä upp mej och bara ha en halvtimme in till stan där jag kan äta en middag och få den världen med.
Sånt liv passar mej. Hoppas att ni också har valt som passar er! Kram, kram!
(Huset på bilden är inte mitt torp, men det skulle det lätt kunna vara)
Den här bloggen handlar om mitt liv på landet och mitt jobb i huvudstaden.
Följ med mej i mina motgångar och medgångar men glöm inte att hålla god ton. I den här bloggen stöttar vi varandra så inget trollande, tack ;)
Välkommen!
