Nu var det nära!
Stod en halvtimme med bilen och gungande fram och tillbaka i snön. Och gick ut och skottade och in genom passagerarsidan igen och gunga i bilen fram och tillbaka. Tills det efter en halvtimma äntligen lossnade!
Dörrjäklen var fortfarande fastfrusen men jag krånglade mej fram ändå. Och när jag väl kom till min pendlingsparkering så ville maskinen inte läsa av mitt SL-kort! Så jag fick betala fullt pris!
Men hör och häpna! Jag svor inget. Under hela tiden! Rädd blev jag men inte så vansinnigt förbannad som jag brukar vara för allt. Det kändes väldigt skumt. Så jag hoppas att det håller i sig. Det går liksom inte en vecka utan att jag får hysteriska utfall över småsaker. Men jag ska verkligen försöka att sluta bli galen. Jag måste klara det!
Förra veckan fick barnen höra en hel radda med nya svordomar de aldrig hört fån mej. De grövsta. Då hade jag både fått böter och var sen till sonens musiklektion för att de kom ner till mig för sent. Trots att jag sagt till dem. Jag hatar mig själv då. Jag blir så himla elak. Min morfar brukar köra med S-ordet i var och varannan mening. T o m när han inte är arg utan när han typ ska beskriva hur mycket det snöar eller hur dyrt något är! Då vill jag hålla för barnens öron. Men jag blir så himla elak när jag är stessad och arg. Jag vet precis var jag lärt mej det här betenedet men det hjälper ju inte. Och säga förlåt hjälper ju inte heller. Enda sättet att försöka vara en bättre mamma är att ytterligare sänka kraven och tänka; det gööööör inget om jag kommer sent till musiklektioner, jobb eller är fast i trafiken. Jag kommer fram när jag kommer fram. Men det är väldigt svårt att tänka så när man VERKLIGEN VERKLIGEN vill ha kontroll.
Trevlig snöig dag på er allihopa!
